Bouppgivare

Vem är bouppgivare?

Bouppgivare är den som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner boet – så uttrycker lagen det. I praktiken blir det oftast efterlevande make eller sambo, eller det barn som skött förälderns ekonomi. Bouppgivaren får vara dödsbodelägare, till skillnad från förrättningsmännen, och behöver ingen särskild utbildning. Uppdraget är att veta var papperen finns och hur boet ser ut, inte att kunna juridik.

Vad gör bouppgivaren?

Vid förrättningen lämnar bouppgivaren uppgifterna om boets tillgångar och skulder per dödsdagen, som förrättningsmännen antecknar. På den färdiga handlingen tecknar bouppgivaren en försäkran på heder och samvete att uppgifterna är riktiga och att inget avsiktligt utelämnats. Ansvarsfördelningen är tydlig: bouppgivaren ansvarar för att uppgifterna stämmer, förrättningsmännen intygar att allt antecknats riktigt.

Förbered underlaget

Ett bra bouppgivaruppdrag är mest förberedelse: kontobesked och engagemangsbesked från bankerna per dödsdagen, lånebesked, fastighetsuppgifter, försäkringar, obetalda räkningar och begravningsfakturan. Dyker en tillgång eller skuld upp först efter att bouppteckningen registrerats rättas det genom en tilläggsbouppteckning – det är inget misslyckande, men mindre jobb ju mer som kommer med från början.

Vanliga frågor

Kan bouppgivaren också vara förrättningsman?

Nej, rollerna hålls isär. Förrättningsmännen ska intyga det bouppgivaren uppger, och kan inte intyga sina egna uppgifter. Bouppgivaren får däremot vara dödsbodelägare – det får inte förrättningsmännen.

Måste bouppgivaren vara med på förrättningen?

Ja, bouppgivarens roll är just att lämna uppgifterna vid förrättningen och sedan skriva under försäkran på handlingen. Den som är förhindrad kan i regel delta på distans, till exempel per telefon eller video.

Vad händer om en uppgift visar sig vara fel?

Upptäcks en ny tillgång, en okänd skuld eller ett annat fel efter registreringen rättas det genom en tilläggsbouppteckning hos Skatteverket. Försäkran på heder och samvete gäller det bouppgivaren kände till – inte det ingen visste om.